Anne-Marie Schjetlein

Anne-Marie Schjetlein debuterade 2014 med ”Döden kvittar det lika”. ”Döden den bitterbleka” var uppföljaren, utgiven 2016. Den tredje boken i serien om kirurgen Andreas Nylund ”Döden ingen ser” utgavs hösten 2017.

I hela sitt vuxna liv har Anne-Marie Schjetlein arbetat inom sjukvården. Hon är utbildad sjuksköterska med magisterexamen och har huvudsakligen arbetat inom operationssjukvård. Vid sidan om författandet arbetar hon med att utbilda studenter-och sjukvårdspersonal i hjärt-lungräddning och akut omhändertagande. Därför är det ingen tillfällighet att intrigen i hennes relations-och spänningsromaner utspelar sig i sjukhusmiljö. Livet på ett sjukhus är en komprimerad värld. Den innehåller sorg, lidande, smärta och död, men också glädje, hopp, lättnad och liv. På ett ögonblick kan pendeln slå från eufori till katastrof. En mycket passande kuliss för spänningsromaner, enligt författaren.

Människors uppväxt och barnets perspektiv är ytterligare en viktig komponent i hennes berättande.

”Barn far illa i dag och borde inte behöva göra det. Det är inget vi kan blunda för, det kan inte nog belysas. Jag tror inte att det finns vuxna människor. Bara små och stora barn i vilsna kroppar. Hur påverkas en människas liv av en trasig uppväxt? Kan det föda hat och en vilja till hämnd? Och vad kan hända då?”

Med norska föräldrar, uppvuxna i Tromsö, har hennes livsresa ringlat sig genom Sveriges avlånga land. Hon är född i Sverige och har bott på flera platser runt om i landet. Från Eksjö i Småland till städer i Norrbotten som Luleå, Pajala och Kiruna, via Storfors i Värmland till västkusten, Mölndal, Göteborg, Särö och Halmstad.

Sedan 2016 bor hon i Stockholm.

Omnämningar

Med väl genomtänkt mix av spänning, sanningsenlig miljö och farlig romantik trollbinder författaren från första till sista sidan.” – Maria Wells, musiker och författare

”En imponerande debut av Anne-Marie Schjetlein. En fängslande deckare som varvar förfluten tid med nutid.” – Kim M Kimselius, författare

”Detta är en mycket spännande bladvändardeckare som utspelar sig i sjukhusmiljö.” – Ylva Kort och Gott, blogg

Schjetleins språk har blivit säkrare än förra romanen och handlingen sticker ut i den svenska deckarfloran. Detta gör att Döden den bitterbleka är en riktigt underhållande spänningsroman som är väl värd en titt. Romanen är som gjord för filmatisering och vi kommer troligen att få se mer av Schjetlein i framtiden.. ” – Daniel Gustavsson, BTJ-häftet nr 1, 2017.

Ord från författaren

Om mina drömmar i livet.

Först handlade det om att skriva, att hitta den där berömda egentiden. Mitt ibland studier, arbete och småbarn. Drömmen om att få skrivtid låg alltid nära, som ett behov. Lika viktigt som att äta och sova. Kanske blev jag duktigare på att ta mig tid eller så var det tvunget att skriva ibland, för att överleva.

Sedan växte drömmen, tänk att skriva en bok. Tanken var skrämmande, så många ord. Ord och meningar och dessutom en handling, en historia som tål att berättas och som någon vill läsa. Hur gör man det? Eftersom jag är en noggrann person sökte jag svaret och gick skrivarkurser för att lära mig mer. Det kan jag rekommendera, inte bara för hantverkets skull men också för att träffa likasinnade.

En dröm föder nästa och allteftersom texten växte smög längtan fram efter att få boken utgiven. I dag kan jag nästan skämmas över min naivitet över att tro att texten var färdig. Men jag skickade glatt in den till olika förlag. Självklart mottog jag refuseringar, jag har inte ens räknat dem. Det var nedslående men jag gav inte upp. I några av svaren fanns hopp, förlagen såg potential. Det var tur att jag inte förstod hur många omskrivningar som krävdes innan jag stod på releasedagen och smekte min debutromans bokrygg. Glädjen och stoltheten visste inga gränser och är jämförbar med en förlossning, trots att det låter som en klyscha.

Tre böcker senare skriver jag på min fjärde och lever min författardröm. Varvar skrivandet, med turnéer runt om i landet där jag möter läsare i bokhandeln, på bibliotek, på olika litteratur-och författarevent eller bokcirklar mm.

Flera av drömmarna är uppfyllda, men de är som maskrosor som förökar sig. Det dyker hela tiden upp nya. Tack och lov för drömmar, de ger mer än de tar. Den största drömmen är nog ändå att människor vill läsa mina böcker och blir berörda av mina berättelser. Det ger energi att sträva framåt.

Jag hoppas att jag kan inspirera dig till att ge dig själv tillåtelsen att drömma och möjligheten att följa dina drömmar. Lev livet väl!