Att debutera är omtumlande
Lika fantastiskt som det är att bli förälder, är det att hålla sin bok i handen för första gången. Eller, nästan i alla fall: jag skulle ljuga om jag sa att någonting i livet varit större än att få mina två barn. Men på samma sätt skickar man ut dem i livet, barnet och debutboken, och hoppas att de klarar av att stå på egna ben. När de gör det blir man omåttligt stolt.
Men säg den lycka som varar. Uppföljaren ska skrivas och vägen dit kantas ofta av tvivel. Kan jag få till en spännande historia en gång till? Kommer jag att göra dem som tyckte om Döden kvittar det lika besvikna? Ofta hör man författare säga…